Dag 18 - Jag gillar + Dag 19 - En häst jag saknar
Finns så mycket som jag gillar.. Förutom hästar så tycker jag väldigt mycket om godis och tävlingsprogram på TVn, åtminstone om man frågar mina sambos! Jag har helt enkelt inget liv. :)
En häst som jag saknar otroligt mycket är min D-ponny Bisazz som jag hade under 3 års tid. Köpte honom som 5-åring och han är den mest speciella hästen jag haft (även om inte Fuxen ligger långt efter..), han var en riktig enmanshäst och hade egentligen allt man kan önska hos en riktigt bra hopphäst, förutom psyket... Ett ganska stort problem med andra ord. Han var scoopig, hoppade med en grym teknik och var otroligt ridbar.
Tyvärr drogs han med skadebekymmer till och från, och fick vandra vidare efter att han fått diagnosen spatt. Jag undrar än idag om det verkligen var problemet, och har ångrat såå många gånger att vi inte gav honom en till chans.
Har så otroligt många roliga och galna minnen med den ponnyn.. I början bockade han oavbrutet från att jag satte foten i stigbygeln och minst 15 minuter framåt. Spelade ingen roll vad jag gjorde, sjövild helt enkelt. :) För övrigt var han livsfarlig i trafiken, gick inte ifrån gården med nån annan än mig, blev till slut så snäll att mamma hoppade "Roffes Cup" som går i 60cm på honom, gav mig fantastiskt många roliga minnen på tävlingsbanan och han var verkligen en riktig "bästa vän"!
Om man stampade i marken så anföll den.. Himla kul när man var liten!
Världens finaste.. <3
En häst som jag saknar otroligt mycket är min D-ponny Bisazz som jag hade under 3 års tid. Köpte honom som 5-åring och han är den mest speciella hästen jag haft (även om inte Fuxen ligger långt efter..), han var en riktig enmanshäst och hade egentligen allt man kan önska hos en riktigt bra hopphäst, förutom psyket... Ett ganska stort problem med andra ord. Han var scoopig, hoppade med en grym teknik och var otroligt ridbar.
Tyvärr drogs han med skadebekymmer till och från, och fick vandra vidare efter att han fått diagnosen spatt. Jag undrar än idag om det verkligen var problemet, och har ångrat såå många gånger att vi inte gav honom en till chans.
Har så otroligt många roliga och galna minnen med den ponnyn.. I början bockade han oavbrutet från att jag satte foten i stigbygeln och minst 15 minuter framåt. Spelade ingen roll vad jag gjorde, sjövild helt enkelt. :) För övrigt var han livsfarlig i trafiken, gick inte ifrån gården med nån annan än mig, blev till slut så snäll att mamma hoppade "Roffes Cup" som går i 60cm på honom, gav mig fantastiskt många roliga minnen på tävlingsbanan och han var verkligen en riktig "bästa vän"!
Om man stampade i marken så anföll den.. Himla kul när man var liten!
Världens finaste.. <3
Kommentarer
Trackback
