Linn Hörnvall

När jag flyttade ner till Flyinge hösten -09 så ville jag ha två hästar med på sidan om skolan. När vi inte lyckades köpa loss Lestat så började jag se mig omkring efter lämpligt projekt. När jag sedan hittade Li Lucy på en annons så var jag fast! Ett litet (ca 157cm) fuxsto, e. Jeopardy-Concorde, 4 år gammal. Det var en projekthäst med stora bokstäver, superduktiga Jessica som hade henne åt Stina Lillje som ägde hade gjort ett enormt jobb som kommit upp på ryggen och fått den att överhuvudtaget springa ett enda steg åt rätt håll...

Vi kom över henne billigt, jag provade henne och kände att jag ville ge det en chans, och hon åkte med till Flyinge med flyttlasset. Det var ett helvete i början, även om jag var föreberedd på en svår utmaning så kunde jag nog inte ana HUR svårt det skulle bli. Hon anföll mig på ridbanan och sparkade upp mig i ett hörn i boxen, jag gick gipsad ett par veckor precis innan Breeders och fick förbud från min mamma att försöka med några nya idéer föränn Wepzan gjort sin sista tävling för året. Vi hade några rejäla duster, det var bokstavligen blod svett och tårar - Men jag gillade den elaka lilla hästen och var helt övertygad om att hon egentligen var snäll!

 

Efter Breeders tog jag nya tag, jag lyckades få henne att gå framåt när jag bad om det genom tömkörning, då kunde hon helt enkelt inte anfalla, och när jag åkte till Björn Carlsson på praktik i november -09 så började jag rida henne igen. Nu hade jag och Fuxen som hon kallades till vardags haft vår stora uppgörelse och jag var väl till stor del accepterad som hennes ledare, hon började gå som tåget och var visserligen het som tusan och inte speciellt lätt, men hon älskade att hoppa och genom hoppningen så fick vi det mesta att släppa.

Hela vårsäsongen -10 så gick hon bara framåt, startade nga få tävlingar och var helt grym, och när jag tyckte att projektet var avslutat hösten -10 så såldes hon.

 

 

 

Lestat är en av hästarna jag ridit en längre tid som jag inte ägde själv. Jag red honom under nästan ett års tid åt en familj i Karlstad, vi hämtade honom efter Breeders -08 när han var fyra år. "Leffe" är f. 04, e. Licanto-Grabensee. När vi hämtade honom så var han bara grundriden, kunde absolut ingenting och var dessutom väldigt stor (runt 175+..) vilket gjorde att han var extremt valpig.

Dom första månaderna trodde vi faktiskt inte att han var någon direkt talang, han rörde sig trevligt men hoppade rätt kasst och var dessutom extremt oförsiktig. Under våren -09 så gjorde han en totalförändring minst sagt, var plötsligt extremt försiktig (!) och började visa på en kapacitet som vi aldrig trodde fanns. Gaby och Björne tyckte att han nog var ännu bättre än vad Wepzy var och jag börjde inse vilket talang han faktiskt hade. :)

Han gjorde bara ett fåtal starter under våren då han skadade sig i hagen och stog med någon form av svårstoppad lymfangit ett par månader, men kunde ändå debutera 120 i juni vilket han gjorde smått grymt. Efter sommaren skulle han säljas, vi lyckades tyvärr inte köpa loss honom vilket kan göra mig lite grinig än idag..  

Nu ägs han av Åsa Torninger och har det otroligt bra, jag såg honom på en tävling för ett par månader sen och han ser fantastisk ut, så himla fin!! :)

 

 

 

När Damen åkte tillbaka till sin uppfödare så provade jag ett par andra hästar. En av dom var Wepzy, som då var 4 år och precis inriden. Jag fastnade direkt, blev störtförälskad och gav i princip mamma valet mellan henne eller ingen häst alls..;)

 

 Jag fick hem henne i november -07,  hon gjorde sin första P&J i januari -08 där jag tror hon hoppade hela 60cm. Wepzy har alltid varit en fantastiskt trevlig häst att arbeta med, och även om jag visserligen haft nån ungponny och ridit yngre hästar åt andra innan så var detta min egna första verkligt outbildade häst.

Under våren -08 så gick hon flera P&J innan hon tävlingsdebuterade i mars. Hon var felfri i sina första 7 starter, gick runt 5st 1m-klasser innan hon debuterade 110, också det felfritt.

P&J februari -08

 

I juni debuterade hon 120, felfri även där, och under sommaren kvalade vi till Breeders Trophy nere i Flyinge.

Flyinge var såklart en rätt stor grej på den tiden, jag hade aldrig tävlat längre söderut än Gävle och det blev årets höjdpunkt :) Hade en fantastiskt rolig och lärorik vecka där jag red på dom garanterat svåraste banorna jag någonsin styrt runt, såg otroligt många fina hästar och duktiga ryttare hela dagarna.

När dessutom Wepzy tog hand om mig på ett otroligt sätt båda kvalen och gick till final så blev det ännu bättre :)

 

2009 var nästan snäppet bättre än -08, vi debuterade 130 relativt tidigt under året och var färdigkvalade till Breeders innan sommaren, Wepzy hoppade fantastiskt stabilt även denna säsongen med hög lägstanivå, och hon gjorde en jättebra tävling nere i Flyinge tyvärr ett nedslag ifrån final.

 

Även 2010 och 2011 var otroligt roliga och lärorika år med denna fina häst. Hösten -09 och våren -10 gick jag Unghästutbildningen i Flyinge och hade till och från dåligt med tid för eget tävlande osv, vilket gjorde att Wepzy hamnade lite i skymundan. Ändå debuterade hon 140 i juni som 7-åring på regntung gräsbana med bara ett par nedslag pga ryttarfel, och gjorde flera andra fina tävlingar.

2011 kom debuten i 145, där hon hoppade felfritt sånär som på ett hinder som jag bokstavligen försökte rida rätt igenom... Jag fick plötsliga problem att räkna till 7 :)

 

 

Under sommaren och hösten växte också beslutet att sälja fram. Jag hade ridit Wepzy i snart fyra år, vi hade gjort otroligt mycket mer ihop än vad jag någonsin hade vågat tro och samtidigt så låg valet mellan att satsa på ett par unghästar (hade redan en blivande 4-åring i stallet) eller att göra en riktig satsning på att rida dom större klasserna. Eftersom att jag nånstans vill utbilda och tävla yngre hästar i första hand så var det läge att sälja vilket också gjordes. Nu står Wepzan hos en superduktig juniortjej och har det precis så bra som hon förtjänar att ha det :)
En helt otrolig häst som tog mig och sig själv från ingenting till Svår hoppning, alla borde få ha en Wepzy!

 

 

 

 

 

 

 

Under hösten 2006 när min D-ponny Bisse var skadad så hjälpte bästa Lasse Berglund mig att ordna en stor häst som jag kunde låna. Jag hade tränat för Lasse nästan varje månad under något års tid och det var tack vare honom som vi inte fortsatte på ponnyspåret osv..

Vi åkte ner till Jönköping och hämtade Spader Dam, ett sto f.99 e. Jeopardy-Gibraltar, som ägdes av uppfödaren Karin Wiklert (som vi senare kom att köpa Wepzy av). Till en början lånade jag "Damen" av Karin, men när vi fick ta bort Bisse så valde vi att köpa henne. Visade sig dock att hon inte var helt ok, vi valde att chansa ändå eftersom att vi tyckte så otroligt mycket om henne och eftersom att vi fick till en bra deal. Damen tog mig från 90cm-klass till start i 120 på två veckor, från att aldrig ha ridit mer än 1m på ponny så var det ett stort steg.

Efter några veterinärbesök under vintern så red jag Damen hela vår-och sommarsäsongen 2007, red många klasser upp till 125cm innan hon tyvärr blev halt igen. Eftersom att hennes skadebekymmer kom tillbaka och var svåra att hålla i schakt så vågade vi inte chansa denna gången också utan Damen fick åka tillbaka till sin ägare.

Ett tag efter att vi lämnat tillbaka henne så åkte hon tyvärr på en senskada och kom aldrig tillbaka till banorna igen.

 

 

Bisse hade som 4-åring vunnit 4-årschampionatet i hoppning, men var efter det inte jättemycket prioriterad utan mest riden på hemmaplan. Det var en ponny med enorm kapacitet, tyvärr var han inte så enkelt mentalt och dessutom var han ganska tuff. Jag minns i början när han kom, när han bockade oavbrutet från att jag satte foten i stigbygeln tills jag kom tillbaka hem igen. Förstår fortfarande inte hur jag för det mesta satt kvar :)

Han hade en hel del andra egenheter för sig också, visste direkt när jag inte var närvarande och blev t.ex. helt omöjlig att få från gården när någon annan skulle rida åt mig...

 

Under mina tre år med Bisse tävlade vi upp till LB hoppning och LA dressyr. Långa perioder stog vi mest i hörnen på hoppbanorna, därav att vi också tävlade en hel del dressyr vilket för det mesta gick betydligt bättre :)

Tyvärr så drabbades min älskade lilla ponny av en hel del skador, och under 2006 upptäcktes något diffust i hans haser som veterinärerna trodde var spatt, han fick flera månader på lösdrift utan förbättring och blev tyvärr utdömd senare under hösten. Ångrar än idag att vi inte gav honom en till chans och mer tid..

 

 

Hittade en jättegammal film, det är nästan så att man får skämmas lite över sig själv ;)

 

 

 

 

Mamma bestämde sig våren 2001 för att det var dax för mig att få en egen ponny. Vi åkte ner till Linköping för att prova "Chim" som var ett welshsto född 1990, 136cm hög. Hon hade gått MSV hoppning som 7-åring tror jag men därefter gått som ren läromästare upp till LB. Vi bestämde oss fort för att detta var ponnyn för oss och hon kom hem till mig i april. Jag hade sedan mer än 2 år ihop med denna roliga ponny, hon var den som fick börja lära mig vad ridning egentligen går ut på. På tävlingsbanan var hon en klocka i dom lägsta klasserna, i alla fall dom dagarna hon var på humör, och vi hade massor av vinster och placeringar upp till LB i både hoppning och dressyr.

Hösten 2003 var det dax för mig att gå vidare till större ponny och Chim såldes till en familj i Sundsvall som också dom hade mycket roligt med henne :)

 

Malin ville att jag skulle berätta lite om mina gamla hästar, så då gör jag väl det.. :)

 

Skogsdala Rödluvan var ett gotlandsruss som jag fick på foder när jag var 10 år. Hon var född -96 och var bara 4 år när hon kom till mig. Såhär i efterhand är det nog den enda häst som mamma ångrar att hon satt i händerna på mig... Rödluvan var varken speciellt snäll eller ovanlig begåvad, det var ett litet fuxsto som hade minst sagt bestämda åsikter. Jag minns mest bara att hon jämt försökte bocka av mig och att jag var totalt livrädd för henne ;) Det är nog faktiskt den enda hästen som nästan fått mig att vilja sluta rida, men eftersom att jag har världens bästa mamma så räddade hon upp situationen och lämnade tillbaka Rödluvan efter ungefär ett halvår. :)

Har tyvärr inga bilder på denna lilla hästen, men kanske att mammsen kan rota fram nån?!