Linn Hörnvall

Bisse hade som 4-åring vunnit 4-årschampionatet i hoppning, men var efter det inte jättemycket prioriterad utan mest riden på hemmaplan. Det var en ponny med enorm kapacitet, tyvärr var han inte så enkelt mentalt och dessutom var han ganska tuff. Jag minns i början när han kom, när han bockade oavbrutet från att jag satte foten i stigbygeln tills jag kom tillbaka hem igen. Förstår fortfarande inte hur jag för det mesta satt kvar :)

Han hade en hel del andra egenheter för sig också, visste direkt när jag inte var närvarande och blev t.ex. helt omöjlig att få från gården när någon annan skulle rida åt mig...

 

Under mina tre år med Bisse tävlade vi upp till LB hoppning och LA dressyr. Långa perioder stog vi mest i hörnen på hoppbanorna, därav att vi också tävlade en hel del dressyr vilket för det mesta gick betydligt bättre :)

Tyvärr så drabbades min älskade lilla ponny av en hel del skador, och under 2006 upptäcktes något diffust i hans haser som veterinärerna trodde var spatt, han fick flera månader på lösdrift utan förbättring och blev tyvärr utdömd senare under hösten. Ångrar än idag att vi inte gav honom en till chans och mer tid..

 

 

Hittade en jättegammal film, det är nästan så att man får skämmas lite över sig själv ;)