Linn Hörnvall

               

 

Sitsen är ju något som alla vi som rider egentligen tränar från första gången vi sitter på en häst. Jag har till stor del haft tur och enda sedan jag var väldigt liten tränat för personer som tyckt att sitsen är viktig och som lagt stor vikt vid att min sits hela tiden utvecklats. Något som gett min grundsits väldigt mycket är all tid som framförallt under mina ponnyår las på dressyrträning för duktiga dressyrtränare. Red bl.a. under flera år varje månad för Mats Eriksson som hjälpte mig oerhört mycket med just sitsen och dess inverkan. Jag tror stenhårt på att det bästa man kan göra är att redan under ponnyåren lära sig just grundridningen. Det är faktiskt det jag haft mest nytta av sedan jag gick över på storhäst. Jag hade aldrig några framgångar som ponnyryttare, red aldrig mer än LB hoppning och LA dressyr, men tack vare min mamma som hela tiden tryckt på att det handlade om att lära sig rida så har jag tränat desto mer. :)

 

Sitsen blir ju aldrig perfekt, utan det är något som man tränar hela tiden, och jag skulle nog vilja säga att man hela tiden lägger sig till med små, små olater och därav har man hela tiden saker att arbeta med. Det jag jobbar med mest just nu är mina händer som jag skrev om för några veckor sedan. Det har blivit väldigt mycket bättre men nu när jag är så medveten om problemet så kommer jag på mig själv med jämna mellanrum att jag är påväg åt fel håll igen, går dock lätt att årgärda när man vet hur man ska göra :) 

Sitter normalt sett inte och tänker jättemycket på sitsen när man trimmar hästarna till vardags, det mesta sitter "i ryggmärgen" och är inget jag behöver lägga energi på när jag jobbar hästarna, men självklart så tänker man till ibland och spegeln är faktiskt en avslöjande faktor vissa gånger när man slänger en blick ditåt och inser att känslan är en annan än hur det faktiskt såg ut. Två saker man kan träna på till vardags är dels det klassiska att rida utan stigbyglar, något man gör alldeles för sällan men som alltid är bra. En annan sak vi gjorde en period förra hösten var att rida med en hand - Otroligt underskattat och nyttigt! Man tvingas verkligen att rida hästen för sätet och skänkeln och minimalt för handen. Hästarna blir väldigt fina och självbäriga av det dessutom, jag hoppade till o med bana på Wepzan förra året med bara en hand som test på hur mycket handen behövdes...

 

Känns som att det här inlägget blev ganska luddigt, hoppas du fick svar på dina frågor. :)