Haft några rätt virriga veckor, det har varit mycket funderingar, en del planering, många telefonsamtal där kanske framförallt min underbara mamma fått stå ut med både det ena och det andra. Har dessutom ridit dåligt, känns som att jag överlag hamnat i en period när jag helt glömt hur man rider, och kanske framförallt hur man rider mot ett hinder. Rätt läskig känsla att plötsligt inte se något avstånd överhuvudtaget hinder efter hinder och inte våga ta ett enda beslut, när man ändå nånstans under rätt lång tid haft nån slags hinderkänsla och framförallt tagit besluten. Har verkligen missat med allt, och förra veckans Arnoldträning tog antagligen priset när jag red så dåligt att jag inte borde fått sitta på en häst mer.Aja, har sedan dess fått lite struktur på livet igen, känner mig väldigt mycket mer motiverad, trimmat ganska många timmar ute på fältet och bara njutit över hur lyckligt lottad jag faktiskt är med alla fantastiska människor runt omkring mig som ger mig chansen att rida alla dessa fina hästar. Dessutom red jag inte skitdåligt på Arnoldträningen ikväll och Skurt var helt grym, det finns hopp om att känslan letar sig tillbaka :)Förresten, har börjat rida Sammi igen som dessutom var super idag, och sist men inte minst så är Sofie och Natta här och förgyller dagarna några veckor, livet är typ bra.
