Linn Hörnvall

Sedan Sammis numera berömda "centrifugeringssnurrar" i Högbo förra helgen så har en rätt vanlig mening här hemma varit att "Det är tur för Sammi att han har dig Linn", och jag kan väl inte mer än hålla med, möjligen lägga till att "Det är tur för Sammi att han är just Sammi"... Hade vi haft någon annan häst i stallet som betedde sig så som Sammi kan göra i sina mindre charmiga stunder så hade jag vägrat sitta på den, och jag tror inte att jag är speciellt kinkig med vilka hästar jag sätter mig på och inte.

För tillfället är han extremt spänd, har glömt hur man springer mellan hjälperna och att hoppa ett hinder på 50cm i samma fart är totalt omöjligt.

Delvis är det antagligen en följd av att jag fick rida honom ganska starkt i helgen och delvis tror jag att han inte hunnit träna tillräckligt mellan tävlingarna. Rättare sagt så har jag inte hunnit "söva" honom eftersom att han alltid blir lite springig efter tävling. Det är en svår avvägning med honom eftersom att jag behöver kunna rida honom med ganska mycket tryck på tävling för att han ska våga, men innan jag kan sätta tryck i honom så behöver han vara ganska "tom" och helst nästan lite loj. När jag tänker tillbaka på sista veckorna så har jag aldrig riktigt hunnit komma tillbaka till "ruta 1" innan jag kunnat gå vidare till "ruta 2", utan det har istället blivit att jag ridit honom med lite för mycket tryck hela tiden vilket gjort att han blivit hetare och hetare och det i sin tur har gjort att han blivit spänd och då behöver jag lägga ännu mer tryck på för att överleva på tävlingarna. Ond cirkel helt enkelt.

 

Jag får se om han startar i Örebro nästa helg. Har ägnat ett par dagar åt att bara försöka få honom att springa helt utan press i samma fart, rätt tålamodsprövande när han kändes så grymt fin för ett par veckor sedan men jag känner min häst vid det här laget och vet ungefär hur han fungerar.. :) Ska ägna helgen åt samma sak och försöka skritta ut en del om vädret tillåter. Asfalten är framme nu, skrittade av ute idag för första gången på länge och som vanligt så kändes det som att hela hästen började andas.

 

Det är tur att jag älskar min lilla häst, dessutom börjar jag bli ganska övertygad om att det någonstans finns mer potential än vad jag innan har trott, men jag är fullt medveten om att det är en häst som behöver mycket tid. Tur att han aldrig ska säljas helt enkelt så att jag får möjlighet att utnyttja hans fulla kapacitet i framtiden ;)