Förbannat rar kuse

Är så himla glad över min fina Finepix VT, hon är nog världens raraste häst! :) Ikväll har vi varit iväg till Loviseholm en sväng och fått hjälp av minst lika rara Elin, guld värt även om Fina ännu varken springer speciellt länge eller hoppar så många hinder. Jag kan nog inte beskriva hur mycket det betyder för mig, som egentligen inte är så kaxig som jag kanske ibland verkar (?!), att komma tillbaka till systemet jag under flera år rotat så hårt och trivts så bra med. Känns tryggt helt enkelt och det är en grund och ett tankesätt jag aldrig kommer släppa :)
Börjar peppar, peppar kännas rätt bra med allt egentligen. Trivs bra här på Törsjö, och ännu bättre nu när jag kan kombinera det bästa av två världar. Tror och hoppas att jag kommer kunna utvecklas optimalt som ryttare framöver med Niklas och Elins hjälp, dom kan båda tillföra så otroligt mycket och fyra ögon ser dubbelt så mycket som två :)  
Nu är klockan jättemycket, ska försöka sova lite men känner mig så motiverad att jag skulle kunna gå ut och trimma mina resterande kusar utan problem, tror dock dom föredrar att jag lämnar dom ifred några timmar under dygnet :) Har halvt om halvt lovat Emma om morgonpasset imorgon också, risken finns att jag inte är fullt lika pigg halv 6 när klockan ringer.... Tjingeling!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Andersson

Hej! Jag tycker du är en jätteduktig ryttare med en härlig känsla för häst! Kan du berätta lite om det "system" du talar om i inlägget ovan? Vad är det för system och hur tillämpar du det i din dagliga träning av hästarna? Ge gärna ditt bästa tips på hur du värmer upp och lösgör dina hästar. :-)

2013-11-27 @ 22:18:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0