Några tankar om bett och hjälptyglar
Jag tror inte det finns något inom hästvärlden som är så omdiskuterat som bett och hjälptyglar. Något jag ofta tänker på är att det alltid är så svart eller vitt - Det handlar mycket om hur fantastiskt något är eller hur värdelöst det är, och i många fall skriker folk om djurplågeri över en gramantygel eller ett "skarpt" bett.
Jag personligen utgår alltid ifrån att till vardags rida på ett vanligt tvådelat tränsbett. Det är så jag är upplärd och det är det bett jag själv trivs bäst med att rida på, och jag har nog egentligen aldrig stött på en häst som inte fungerar med det. Givetvis finns det undantag, jag kan själv ibland byta "hemmabett" ibland, t.ex. så går Fina just nu på ett mjukt novabett, hon har en rätt "dålig" mun och jag försöker hitta något som hon vill hålla i lite bättre, men jag vet av erfarenhet att jag inom någon vecka kommer ha fallit tillbaka till mitt tränsbett igen, och att det troligtvis kommer fungera alldeles utmärkt :)
I tävlingssammanhang när banorna börjar bli större och mer tekniska, så kan vi ryttare ibland behöva ta hjälp av ett lite skarpare bett, det gäller att kunna ta snabba beslut och det finns inte utrymme för att förhållningen tar 7 galoppsprång innan den gått igenom. I slutändan är det trots allt så att inget bett är skarpare än handen som håller i det, och i det läget väljer jag hellre att ta hjälp av ett bett där jag kan rida med mjuk hand än att hänga i handbromsen en hel bana.
Något jag funderat över ibland när jag suttit och kollat på tävlingar är ryttarna som alltid kommer in med "hela sadelkammaren" i munnen på sina hästar. Även om jag inte har något emot att ta hjälp av t.ex. ett bett med lite hävstång vid behov på tävling så anser jag att ett skapare bett inte kan och ska ersätta dålig grundridning. Grundtanken måste alltid vara att ha välridna och lydiga hästar, men alla hästar är inte födda med en fantastisk ridbarhet och vissa blir helt enkelt lite väl glada av att se färgglada bommar ;)
Detsamma gäller med hjälptyglar av olika slag, målet är såklart att kunna rida alla hästar med vanligt tränsbett och helt utan hjälptyglar, men ibland är det bättre att ta hjälp än att slita ihjäl sig och ändå inte uppnå ett bra resultat. Det som är viktigt är att man vet hur man ska använda en hjälptygel och att man använder den som hjälp och inte som en ersättning för utbildande ridning - Målet är ju alltid att kunna plocka bort den.
Kommentarer
Trackback
